Linda, ända sedan Du var liten har det alltid varit fart och rörelse runt Dig. Du skulle pröva på allt. Dina intressen har varit många: idrott, skidåkning, teater, dragspel, sång och dans. På senare år även golf. Du älskade att resa och har besökt många länder. För drygt ett år sedan startade Du en egen firma, där Du designade och tillverkade smycken. Din goda smak och konstnärlighet var mycket uppskattad.

Din lilla familj skulle ha en lång och skön semester tillsammans i Thailand och ladda upp inför kommande nya jobb och samla kraft för att ta emot Miras lilla syskon som väntades till sommaren. Du trivdes så bra med Din roll och Du var en underbar mamma till lilla Mira.

Linda, Du var en omtänksam dotter som alltid brydde Dig och erbjöd din hjälp.
Ingenting var omöjligt eller besvärligt för Dig. Du var alltid ärlig och sann. Du tog för Dig av livet och hade en optimistisk framtidstro som smittade av sig på oss andra. Varifrån fick Du all Din kraft och energi?

Linda, min älskade dotter, jag saknar Dig så obeskrivligt! Jag vill lyssna till Din glada röst och Ditt smittande skratt, jag vill ta del av Dina tankar vid våra dagliga samtal, jag vill se alla Dina kreativa idéer ta form, och jag vill höra Dig berätta om Miras framsteg och roliga upptåg.

Alla varma, ljusa och glada minnen av Dig finns för alltid i mitt hjärta. Din gnista ska vara min ledstjärna!

Din mamma Ingrid.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *


Linda


Min underbara älskade Syster Yster som alltid är så glad, så positiv,
energisk, stark, generös, social, snäll, levande, alltid så intensiv,
aldrig tyst eller stilla. Du har funnits vid min sida sedan den dagen jag
föddes och är den person som har betytt mest i mitt liv och har gjort mig till
den jag är idag. Du som på så många sätt är min raka motsats, men samtidigt
den som står mig närmast och känner mig bäst.

Du som ringer mig varje dag för att kvittra om något bra eller skälla
på något dåligt. Du som alltid tar hand om mig, hjälper mig, stöttar mig,
tror på mig, oroar dig för mig, älskar mig alldeles för mycket, och skulle
göra precis vad som helst för mig.

Du är en så stor del av min vardag och tar så mycket plats i mitt liv,
och lämnar ett så fruktansvärt stort tomrum efter dig. Att förlora dig är
som att förlora en del av mig själv, av mitt liv, av min barndom, av mina
minnen, av min vardag, av min framtid.

Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig, utan att jag älskar
dig och utan att jag saknar dig. Hur kan man ha en sån tur att få ha en sån
syster som du... Och hur ska man kunna klara av att förlora dig...

/Lillasyster Anna