Det ofattbara hände
på en fjärran strand.
Men mamma och jag
höll varandra i hand.
Mira Gudmundsson
* 10 december 2003
+ 26 december 2004

Mira Anna Linnea, älskade lilla gullunge.

Din mamma fick verkligen världens finaste lilla tjej, precis som hon
hade bestämt redan innan du föddes. Och jag längtade också så mycket efter
dig, min underbara lilla systerdotter, och det var en så fantastisk känsla
när jag fick träffa dig för första gången, jag kände direkt att vi hörde
ihop.

Lilla Miris, du är verkligen så gudomligt söt och go, och världens
gladaste bebis. Jag älskar dig så otroligt ofantligt mycket och längtar ihjäl
mig efter dig, dina mjuka kramar, dina varma små fötter, dina knubbiga
kinder, ditt jollrande och babblande, din kiknande skratt, din mjuka hår, din
bebisdoft, hela din gosiga kropp och underbara personlighet...

Mira-Pira-Myra, jag skulle göra vad som helst för att få ha dig kvar
här. Det är så mycket jag vill göra med dig och som jag vill se dig göra.
Jag vill höra dig börja prata, gå, springa, leka, rita, måla, leva… Jag
vill att du ska komma och sova över hos mig, busa med mig, bada, åka pulka, fira födelsedagar. Jag vill vara världens bästa moster till dig.

Ditt underbara lilla pyre, jag ska sörja dig och sakna både för mig
själv och för din mamma, och jag ska tänka på dig varje sekund under resten
av mitt liv. Du är så liten, men saknaden efter dig är större än hela världen.

/ Moster Anna